Att bestämma graden av korrosion i bikakekärnmaterial beror på korrosionens typ, plats och material. Här är en uppdelning av den specifika meten
Ytkorrosion: Aluminiumbikakor visar gropfrätning, vita fläckar eller avskalning; aramidbikakor mörknar i färgen och blir spröda.
Elektrokemisk korrosion: Allvarligst när aluminiumbikakor kommer i kontakt med kolfiberpaneler, vilket visar sig som korrosionsgropar eller elektrolytspår i bikakecellerna.
Gränssnittskorrosion: Uppstår vid bindningspunkten mellan kärnmaterialet och panelen, vilket leder till delaminering och blåsor, en vanlig orsak till strukturella fel
Visuell inspektion: Observera färgförändringar, mögelfläckar, blåsor eller pulverformiga ämnen.
Dimensionell mätning: Mät tjockleken med bromsok och jämför den med det ursprungliga värdet för att bestämma kompressionsdeformation.
Impact Test: Lyssna på förändringar i ljud; ihåliga eller matta ljud kan tyda på inre korrosion eller delaminering.
Icke-förstörande testning: Ultraljuds C-skanning eller röntgenstråledetektering kan exakt lokalisera omfattningen och djupet av korrosion.
Laboratorieanalys: Korrosionshastigheten mättes med gravimetrisk metod och oxidfilmens tvärsnitt- observerades med svepelektronmikroskopi.
Materialskillnad
Honeycomb i aluminium: Mottaglig för gropfrätning och elektrokemisk korrosion; var uppmärksam på korrosionsgropar på porkanterna.
Aramid Honeycomb: Beständig mot kemisk korrosion, men fibrerna kan bli spröda på grund av ultraviolett strålning eller fukt.
Paper Honeycomb: Mest mottaglig för fukt; korrosion visar sig som mögeltillväxt och minskad styrka.